Ja,
sjön var en lärare som talade lågmält
i en barndoms ändlösa sommarmånad
löjorna dansade inne på grundvattnet
över den varma sanden
laken var en skugga i djupet
allt hade ett sammanhang
men inte för mig
och mörten,rödögd av nattvak,
bar tålmodigt detta sitt namn
och hette således "mört".
De simmande var ett annat ,ett främmande folk
och ändå lika verkliga eller overkliga som jag.
Där dessa kunde leva kunde inte jag
och omvänt,kroken i käken
nätmaskans snitt över ryggfenan
måste ha gjort fruktansvärt ont
och de bar det med tystnad
den tystnad som är denna världen egen.
Mörten bär sitt namn med tystnad
och skall aldrig veta vem han var.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment